Bildmuséets nya stora fotoutställning visar utdrag ur Berlinbaserade fotografen Joachim Schmids rikhaltiga produktion från mer än två decennier. Photoworks består enbart av upphittade fotografier och Schmid ser även till att använda precis alla sina bilder; "inga nya fotografier till dess de gamla förbrukats", som det står i utställningskatalogen. Schmid startade traditionen med att använda upphittade foton, något som i Sverige fått efterföljare i t.ex. Gunnar Krantz. Alla bildmuséets salar är upplåtna för utställningen, som ändå inte fått rum i sin helhet; flera verknamn återfinns i katalogen men inte i lokalerna.
Huvudverken kan sägas vara Bilder von der Strasse och Belo Horisonte, Praca Rui Barbosa. Bilder von der Strasse är ett alltjämt pågående verk där Schmid har samlat in foton som folk slängt på gatan och i papperskorgar och presenterar dem precis som de är, de är alltså inga reproduktioner från upphittade negativ. Flera av dem är sönderrivna, många bleka, repiga och dammiga. Alla är betitlade med namnet på platsen och datumet då de hittades. Några av de i mitt tycke intressantaste är Berlin, maj 1992, Berlin, april 1997 och Barcelona, augusti 1999. Den förstnämnda är en passfotokarta med alla de fyra bilderna utklippta. Kvar finns alltså bara fyra tomt gapande rutor med en smal färgrand runtomkring; ett polyptykt porträtt av ingen alls, eller var och en av oss. Den andra är ett blekt foto någon fått tillbaka från framkallningen märkt med en etikett, "Er film visar färgförskjutningar som kan uppkomma genom stark värme eller fuktighet. Obs: Lägg märke till filmens Bäst före-datum". Här tänker jag på hur avvikelser, som i vanliga fall är oönskade, för en konstnär kan utgöra intressanta observationsobjekt. Den tredje är en oansenlig diabild som föreställer ett kyrktorn i gråväder sett ur fågelperspektiv. Ett under av detaljrikedom i det lilla som, om belyst och projicerat på duk, förlöses till en kornig representation av fotografens intryck den där dagen, "larger than life". Belo Horisonte visar uppförstorade porträttbilder funna på en gata i Brasilien. De upptar största delen av stora salen där de hänger ner från taket och fladdrar i ögonhöjd, seende dig i ögonen hur du än vrider dig. Intrycket blir det av att röra sig genom en omvänt halshuggen folksamling, men trots en konsekvent genomförd idé berör dock inte verket mig nämnvärt.
I butiken mellan Bildmuséets två delar börjar verket Statics och fortsätter i husets andra del. Det består av fotografier körda genom en dokumentförstörare som sedan fogats ihop till ett grafiskt mönster med samma färger som originalfotografiet. De kan liknas vid trasmattor eller vid den diffunderade vy man ser när man betraktar det snabbt förbisusande landskapet genom ett tågfönster. Här finns också de två högintressanta verken Cyberspaces, 2004 och Photogenetic Drafts, 1991. Cyberspaces består av uppförstorade lågupplösta jpeg-bilder och föreställer sovrum. Först tänker jag bara att det är vilka sovrum som helst; några av dem ser ut att tillhöra barn. Men så fastnar jag vid en bild som föreställer en säng där någon nyss har lagt ifrån sig ett par högklackade skor och där man i bakgrunden ser ett bord med massagestavar i olika former och material, och ser i katalogen att bilderna föreställer arbetsplatser. Arbetsplatser för internetstrippor. Dessa bilder, tömda på människor och därmed tömda på all den sexuella laddning de annars skulle ha haft, ger nu ett naivt, barnsligt inryck. Glansiga tyger och klara färger som utan de attribut som fått dem att förknippas med sex bara upplevs som rofyllda och lätta för ögat. Photogenetic Drafts utgår från fotografier Schmid fick från en porträttfotograf som klippt itu alla negativ för att förhindra framtida användning. Men eftersom fotona är tagna i samma vinkel har han i de färdiga bilderna kunnat sammanfoga dessa halvor till fantasieggande, tvekönade, åldersdiversiva twofaces.
I det inre, lilla utställningsrummet finns några av de mest kuriösa och roligaste bilderna. Här samsas montage av upphittade vykort om utrymmet med bl.a. baseballkort och portugisiska annonser för fullmäktigeval. Birthplace of Venus, Paphos visar samma klippor ur ungefär samma vinkel på fyra olika vykort. En liten Schipperke-hund är centrum i en serie märkliga, handkolorerade bilder från ett tyskt förortslandskap, sida vid sida med ett montage av vulgära franska tuttvykort och en bildserie från ett koncentrationsläger. Högt och lågt, lättfärdigt och allvarligt blandas utan åtskillnad. Här finns också montrar med brev från film- och celluloidfabriker och fotoateljéer, svar på Schmids förfrågningar om "fotorester". Sammanfattningsvis är Photoworks en mycket sevärd utställning, som trots sin omfattning bara är just ett utdrag ur ett ständigt pågående livsverk.
1 kommentar:
lite läskig bild...
Skicka en kommentar