måndag 31 mars 2008

Vi Som Skjuter Laser Ur Röven


Ett superhjälteprojekt som än så länge bara är på idéstadiet.

söndag 23 mars 2008

Pesach

פסח Pesach är hebreiska och betyder passera. Ni som kan er bibliska historia vet att judarna i Egypten smetade lammblod på sina dörrar, så att att dödsängeln Gud skickat för att mörda alla förstfödda gossebarn skulle gå förbi deras dörrar. Det är alltså därifrån det svenska ordet för påsk kommer.

I fredags for vi till sommarstugan i Lövånger (en liten ort vid havet på väg mot Skellefteå för er som undrar). Den ligger vid Häbbersviken (häbbre: liten stuga) och på samma gård ligger även min mormors, mosters och morbrors stugor. Isen låg tjock på fjärden och snön var ett duntäcke över landskapet. Efter ett tag anlände moster Barbro, Gunnar, David, Malin och Malins kille Martin W. Vi fikade bl.a. morotskaka och pratade om planerna för sommarlovet. Jag och Martin F tog en hundpromenad. Sen kom Kristina, Liza och Moa. De hade med sig Einsteins fru som jag började läsa. Till middag åt vi smorgasbord med bl.a. tjälknul, quornfärs, gubbröra och kikärtssallad. Sen åt vi osunda mängder påskgodis och lekte Associationsleken och Tjugo frågor.

På lördagmorgonen byggde Janne, Martin F och David ett vindskydd av snö runt eldstaden. För att hålla sig varma gick Martin och David i clinch i en hätsk brottningsmatch som resulterade i att Martin tvangs insmörja sina ömmande ryggmuskler med olagligt importerad dunderlubrikant som ersatte smärtan med en brinnande eld. Jag, Liza och Moa satt inne och läste serier, jag läste ut Einsteins fru och lite i Galago och Harvey Pekars uppväxtskildring The Quitter. Sen grillade vi hamburgare på Muurikkan och åt med god aptit. Vi spelade kortspelet En lång, en kort, som Liza vann. Sen tog vi en promenad ut på isen, som visserligen knakade smått men höll, och rundade Johans udde. Middag blev påsklamm med potatisgratäng och lite rester från fredagen. Vi spelade Geni och fick bl.a. veta att Martin Luther inte spelade bowling, men väl ett kägelspel med nio käglor.

Idag åkte vi hem. Imorgon åker vi till Uppsala.


Oskar och Moa filurar

onsdag 19 mars 2008

Vårvemod


Det är någonting med våren. Dels förändras ljuset, världens tycks mer påtaglig och intensiv; dels förändras lukterna. Snön smälter, man tinar. Det börjar krypa och klia i kroppen. Men det är nånting annat också, ett vemod och en melankoli. Man börjar blicka bakåt, inåt. Blir nostalgisk. Eller bara minns. Kanelbullar på sparken vid lagårdsväggen. Joggingturer i Pildammsparken. Det är också den tid då jag brukar börja fundera över ”mer”. Vad finns det mer?

måndag 17 mars 2008

torsdag 13 mars 2008

De komiska harmonisterna






Man tror knappt att det är sant. Efter åtta års diggande av Comedian Harmonists får jag så slutligen se dem som de verkligen såg ut. Jag har ju sett bilder av dem innan, men aldrig videoklipp. Youtube, jag knäböjer vid ditt altare.

Comedian Harmonists var en världsberömd tysk á capella-grupp som existerade mellan 1927 och 1934 med hitlåtar som "Wochenend und Sonneschein" och "Mein kleiner grüner Kaktus". Medlemmarna var Robert Biberti, Erich Collin, Erwin Bootz, Roman Cycowski, Harry Frommermann och Ari Leschnikoff och deras röster gör allt som musikinstrument kan göra och lite till.

tisdag 11 mars 2008

Kommentarer, tack!

Jag vill ha kommentarer på det förra inlägget. Eller har ni inte orkat läsa? Kom igen nu, det är inte så jobbigt!

söndag 9 mars 2008

De brasilianska krigarfolken Xikrin och Xingu




När de hade utgallring av gamla böcker på sjukhusbiblioteket för ett tag sedan köpte jag ett band av Bonnier Faktas bokserie Jordens Folk: Sydamerika - Öster om Anderna från 1973, nytryckt 1981. Den är väldigt intressant. Läs själva och förundras! (Låt er inte avskräckas av den tätskrivna och stundtals suddiga textmassan.)

Bildtexter till den sista bilden:

Xingus Kamayuraindianer närmar sig sina gudar via heliga flöjter, som en kvinna aldrig får se. Gör hon det, kan hon bli våldtagen och till och med dödad.

Denne hövding i en Xingustam har ett halsband av gnagartänder och ansiktet täckt med kokonger av fjärilspuppor.

De legendariska bröderna Orlando och Claudia Villas Boas har kämpat mot djungel och regeringar för att skapa Xingus nationalpark.

torsdag 6 mars 2008

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Håll i er nu, för här kommer alla blogginläggs moder. Jag, min pappa Janne, min mamma Ingrid och vår hund Ella kom igår hem från en sportlovssemesterresa till Hemavan. Min bror Martin var också i Hemavan, men bodde i en lägenhet tillsammans med några kompisar (den ena av vars föräldrar ägde lägenheten), till skillnad från oss som kunde se fram emot fyra dagars tvättäkta vildmarksliv i en knuttimrad stuga som vi lånat av Gunnar Vingsle. Jag hade med mig datorn på resan, men eftersom det inte fanns något internet är det först nu i efterhand jag kan delge er den förvisso samvetsgrant dokumenterade strapatsen. Håll till godo!


Interiör från fjällstugan med handfallen hund

Söndag 2 mars
Vi steg upp tidigt och gav oss av. I bilen spelade jag Lars Winnerbäcks senaste skiva Daugava, som är fantastiskt bra. Vilket i och för sig inte säger så mycket när det handlar om Lars Winnerbäck, men den här är faktiskt ett steg i en helt ny riktning med tydliga influenser från irländsk folkmusik och intrument som banjo, viola och nyckelharpa i sättningen. Den är klart bättre än Vatten under broarna, som faktiskt innehåller några rätt tråkiga (för att vara Winnerbäck) spår. Vi stannade i Storuman och åt lunch på ett rätt speciellt ställe, inrett med fåtöljer från bussar och med diverse gammal kuriosa som utsmyckning, t.ex. gamla lavalampor som såg ut som bunsenbrännare. Där fanns en Västerbottens-Kuriren från 1963 som visade tydliga prov på att världen har utvecklats en del sedan dess. Bl.a. hade ”Arild Persson med fru” beskådat en händelse, ”Den söta fröken Monet” bor över sommaren i Umeå och platsannonserna på jobbsidan var tydligt uppdelade i manliga: lagerarbetare, mjölkbud etc. och kvinnliga: kontorist, sekreterare etc.
När vi kom fram till stugan, som jag senast besökte 2003, slogs jag nu som då av den ganska imponerade och koncentrerade boksamling som finns här. Författare som t.ex. Agatha Christie, John Steinbeck, Ivar-Lo Johansson, V.S. Naipaul och Ira Levin finns representerade, varvat med mer lättviktiga namn som Dean Koontz och Sydney Sheldon och här och där en udda fågel som en Terry Pratchett-bok på engelska och faktiskt en äkta Harlequin-roman. Själv hittade jag den engelska deckardrottningen Ruth Rendells tydligen omtalade ”Stenarna skola ropa”, som jag efter att ha läst baksidestexten och inledningen bara var tvungen att börja läsa. Baksidestexten lyder:

Eunice Parchman verkar vara det perfekta hembiträdet. Men under ytan döljer sig en dödligt farlig kvinna. Eunice har nämligen en hemlighet som hon är beredd att dö – eller döda – för att dölja: hon kan varken läsa eller skriva.
Det ironiska ödet för henne till den ytterligt intellektuella familjen Coverdale, där mycket kretsar kring konst, litteratur och musik. Kring Eunice växer det upp allt mörkare skuggor av hot från alla skrivna budskap och instruktioner hon inte kan tolka.
När hon blir vän med den hysteriskt religiösa Joan Smith med hennes gammaltestamentliga straffmoral får det ödesdigra följder...


Och den verkar verkligen vara så originell som den utlovar; man tas med på en fascinerande resa in i en störd, analfabetisk och obildad kvinnas rudimentära tankevärld.
Jag och Janne bastade i Gunnars hemsnickrade bastu och gjorde en kall avrivning i snön utanför, synnerligen vederkvickande. Vi åt spaghetti och köttfärssås till middag, tittade på ”Vi som överlevde Rågsved” och åt godis.


Ingrid och Janne glor på TV

Måndag 3 mars
Idag låg jag på morgonen i sängen och funderade över vilka som har gjort ”Summer of sixtynine” som jag stuffade till på X-treme på fredagkvällen. Sen kom jag att tänka på att jag inte kan några låtar av Guns n' Roses. Och nu när jag sitter och skriver kommer jag att tänka på Paradise City som också spelades på X-treme i lördags och som jag inte vet vilka som gjort, men eftersom det inte finns nåt Internet här kan jag inte fylla upp alla dessa frapperande luckor i min allmänbildning på studs utan tvingas ha dem gnagande i bakhuvudet, som en molande värk.
Efter frukost tog vi en skidtur genom det vindpiskade, karga landskapet med de knotiga fjällbjörkarna; de står böjda under decenniers tjutande vind men är inte kuvade; nej, ståndaktiga och karska står de kvar och visar sin orubbliga karaktär, precis som de strävsamma lapparna; arbetsamma men tystlåtna, glada i hågen ehuru obildade och konstlösa – nej, nu får jag nog hejda mig innan det blir Nordisk Familjebok av det hela. Vi tog en fika och for sen och handlade mat och godis till kvällen. Jag läste i min bok och jag och Ingrid spelade Yatzy.
På kvällen tittade vi på Doreen 21.30 med Adam Tensta och en norsk kille med Tourettes syndrom som gäster.


Janne visar på kartan var vi befinner oss

Tisdag 4 mars
Innan jag skulle stiga upp var det första jag erinrade mig ett fragment av en dröm, eller om det var en tanke precis på gränsen mellan dröm och vakenhet, där jag läste Lizas Skunkdagbok. Den här tillvaron utan internet förtär mig. Nej, men det är skämt åsido ganska mysigt här. Efter att ha ätit frukost beslöt oss jag och Janne för att ta Fan i båten och ro i land, att så att säga bita i det sura äpplet och göra det vi tagit oss hit för, nämligen åka slalom. Vädret var riktigt bra, kallt och klart och vi tog oss utan problem nerför både svarta opistade backar och familjebackar. Vi träffade Martin och hans kompis John nedanför Kungsliften. Efter åkningen for vi på Badhuset och tvättade av oss tre dagars smuts. Sen handlade vi middagsingredienser och lagade tonfisk- och kräftstjärtssås med ris, åt glass och såg början av Circle med Eddie Izzard som jag hade med mig på dvd.


Ack, födointagets fryntliga fröjder!

Onsdag 5 mars
Jag steg upp med ett gytter av Lars Winnerbäcklåtar surrande i huvudet. Åt frukost läsandes i Stenarna skola ropa och hjälpte sedan till med urstädningen av stugan. Sen åkte vi och hämtade min bror och ställde kosan mot Umeå. I bilen läste jag ut Stenarna skola ropa, verkligen en fantastisk bok. Lysande intrigflätning och psykologisk insikt. I Lycksele stannade vi och åt lunchbuffé på en indisk restaurang, där blev man mätt kan jag lova. När vi ändå var där passade vi på att beundra det överdåd Lycksele har att erbjuda i form av: Besinningslöst skrattpåseskrattande invandrarherre; en skulptur i marmor i form av ett roterande klot som ständigt väts med vatten; frisersalonger med finurliga namn som Cajsas Clipp och en bokhandel där jag upptäckte Katarina Strömgårds nya illustrationsprojekt, att göra nya omslag till alla Fem-böckerna. Jag läste ut Batman: Year one och fortsatte på Inger Edelfeldts novellsamling 4 ggr Edelfeldt, samt skrev färdigt recensionen av Alexandramannen. Jag blev avsläppt i Umeå, lyssnade lite på Mammas nya kille på mp3-spelaren, gick på biblioteket och lånade The Quitter av Harvey Pekar och tre filmer, Welcome to the Dollhouse, Truffauts De 400 slagen och American Beauty, jag kände att jag ville se om den. Jag träffade Kristina och vi gick till bokcafé Pilgatan. Vi hade varit taktiska denna gång och kommit i god, så vi fick bra platser. Vi såg Liv Strömquists föreläsning, som förstås var jättebra, och sen tog jag bussen hem.