Humiliation

På förekommen anledning fortsätter jag idag min Hume för Dummies-guide.

Som de flesta andra filosofer hade även Hume åsikter om vetenskap, och han delade in de empiriska vetenskaperna i:
- Matters of fact, t.ex. fysik, naturvetenskap och etnologi
- Relations of ideas: matematik och logik
Skillnaden mellan dessa grupper av vetenskaper är den att matters of fact har något slags koppling till den verkliga världen, man använder sig av idiom och satser som tillämpas på t.ex. fysiska fenomen. Men eftersom det räcker med enbart tankeverksamhet i matematik, siffran två plus siffran två blir alltid siffran fyra, det behövs inga äpplen eller stenkulor för att bevisa detta, är detta inget matter of fact. Dock menar H att man inte kan vara säker på att solen går upp igen nästa morgon på samma sätt som att två plus två är fyra, bara för att den gjort det varje morgon i fyra miljarder år hittills, och just på grund av detta kan t.ex. naturvetenskap och andra matters of fact aldrig uppnå samma visshet som matematik. Denna åsikt tycker jag verkar ganska rationalistisk och även gör honom lite dum i huvet.

Enligt H. kan inte våra impressioner av egenskaper hos ting rättfärdigas, och vi läser alltid in för mycket i våra erfarenheter. Vi luras att tro att en boll är rund och en pannkaka är platt, när det i själva verket bara förekommer rundhet och platthet, hängande lite hux flux i luften. Det finns i själva verket ingen boll eller pannkaka. Förutom rundhet och platthet finns det kanske plastighet, luftfylldhet och nygräddadhet, men det är de så kallade associationsprinciperna som förvrider våra sinnen och förleder oss att tro att det skulle finnas en bollhet och pannkakshet. Dessa är:
- likhet
- närhet i tid och rum
- orsak och verkan
Likhet är det som t.ex. kan få oss att känna igen ett fotografi av en människa som en människa, trots att det bara är en sketen bit papper. Närhet i tid och rum får oss t.ex. att tro, att för att vår vän Ingolf gick in i ett rum ungefär två meter djupt och stängde dörren, bör han efter en minut befinna sig i samma rum och ca tre cm (dörrens tjocklek) till två meter ifrån oss. Trots att han precis lika gärna skulle ha kunnat hoppa ut genom fönstret eller teleporterat sig till sin glassbil för dimensionresor som står parkerad några kvarter bort. Orsak och verkan kan illustreras med två biljardklot: Vi sätter klot A i rörelse så att det stöter till klot B, som då också sätts i rörelse. Eftersom det förekommer beröring mellan A och B, och eftersom A:s rörelse kommer före B:s, skulle man kunna dra slutsatsen att det finns en logisk förbindelse mellan dessa båda rörelser. Detta är enligt H. oerhört förhastat. Vad baserar vi detta på? Denna slutsats skulle innebära att vi var helt säkra på att B sätts i rörelse i varje fall som A stöter till det. Enligt H. är det precis lika möjligt att B ligger orubbligt kvar, och det visar ganska tydligt att H., trots att han beundrade Newton, inte hade läst hans kraft- och rörelselagar särskilt noga. Fast vi får ju komma ihåg att han var filosof och inte vetenskapsman; ibland måste uppenbara fysiska fakta få stå tillbaka för en härligt wild and crazy idé.

Jag vill inte trötta ut er och ska avsluta snart, men jag vill återknyta till bollen och pannkakan. Idén om att tingen inte finns/behövs som uppbärare av egenskaper tillämpar han även på jaget. Tänkande är en process som äger rum, inte en handling man utför. "Det tänks", inte "Jag tänker". Detta "jag", som vissa före honom framhållit som så viktigt, behövs inte för att uträtta tänkande eller någon annan av de handlingar vi utför. Kort sagt: Det finns inget "jag". Denna tanke tycker jag kan vara nog så värd reflektion i dagens hysteriskt jag- och självfixerade samhällsklimat.