Publicering: gamla och nya synder

För 2,5 år sedan tecknade jag Bamseserien "Burres bror" (manus: Olof Siverbo) som först nu publiceras i Bamses julalbum. Jag vet inte exakt varför det tog så lång tid, men jag är i alla fall nöjd med att den nu publiceras i stort format (ungefär A4) istället för det lilla serietidningsformatet. Jag är rätt nöjd med serien också, den första Bamseserie jag tuschade själv. Ni kan ju köpa albumet om ni har råd - det är hutlöst dyrt - men det går lika bra att tjuvläsa på Pressbyrån.

Just det, Hjälp nr 5 där jag medverkar ska vara ute nu också, men jag har inte sett den själv.

Fejor

Jag blev inspirerad när jag tittade på karikatyrer på Chris Wahls blogg och la upp några gamla skisser jag gjorde när jag tittade på ett populärt fredagsunderhållningsprogram. Vilka föreställer de?

Oskar slaktar heliga kor!

I Västerbottens-Kuriren idag:


Det är för övrigt Fabian Göransson som textat.

Försenad reklam

Pinigt, men jag har glömt att göra reklam för en publikation som jag är med i. I fanzinet Tare Lugnt (redaktör Marc Strömberg) nr 2, medverkar jag med en liten betraktelse. Givetvis tycker jag att ni ska köpa tidningen och stödja lokal kultur, men eftersom jag ändå inte tjänar pengar på min medverkan kan jag lika gärna publicera texten här:


Om människors djuriskt stora könsorgan

Jag har nog tidigare tänkt på stora könsorgan som något djuriskt; förknippat det med frustande hingstar och brunstiga älgkor. Det var en uppfattning jag fick revidera när jag läste följande i Peter Englunds fängslande bok "Tystnadens historia och andra essäer" (just detta kommer från en essä om kroppens historia):

"En av de saker i vår anatomi som skiljer oss från andra däggdjur är formatet på våra könsorgan. Särskilt den manliga apparaten är märkligt stor, åtminstone om man jämför med den motsvarande utrustningen hos andra primater. En genomsnittlig man har en penis som i retat tillstånd är nära fem gånger större än den som återfinns hos en 200-kilos gorillahanne. Någon förklaring till denna fullständiga brist på proportion finns inte.*"

"*Teorier finns förvisso. En går ut på att storleken på människans hjärna gör att vår avkomma föds med osedvanligt stora huvuden, vilket i sin tur förutsätter en ovanligt vid slidkanal, vilket i sin tur har lett till en kompensationsrörelse vad gäller storleken på penis. En annan mänsklig egenhet i denna region är vinkeln på slidan. Människan lär vara den enda primat där honans vagina är vinklad så att den pekar framåt. På alla apor pekar den bakåt. Vilket gör att vi är de enda primater, ja de enda däggdjur som parar sig ansikte mot ansikte. Alla andra gör det bakifrån. Och det här egenartade parningsbeteendet ansikte mot ansikte ska enligt vissa antropologer ha lett till att människan kommit att lägga en osedvanligt stor energi på valet av partner. Kopulationen är helt enkelt en betydligt mer intim och personlig akt än hos våra kusiner schimpanserna."

Det kan man reflektera mycket kring. Peter Englund får väl dock sägas förenkla något när han skriver att vi människor parar oss ansikte mot ansikte. Missionärsställningen räknas visserligen som den vanligaste samlagsställningen mellan heterosexuella, och liksom ridställningen sker ju denna ansikte mot ansikte. Men till de vanligaste samlagsvarianterna hör också hundställningen (eller ”doggy-style” som den populärt kallas) där mannen, som namnet antyder, likt en hund ”tar” kvinnan bakifrån. Detta tillåter en särskilt djup penetration av slidan, varför den anses särskilt njutbar för kvinnan. Skillnaden är förstås att människan kan välja om hon ska utnyttja sitt anatomiska privilegium och se sin åtrådda i ögonen under älskogsakten, eller om hon ska utöva coitus more ferarum – samlag på djurets sätt...




Och mer reklam blir det: På lördag kommer det att vara en Prova på-dag för Serielyan, en studiecirkel i vuxenskolans regi för ungdomar 13-18 år som jag kommer att hålla i, på stadsbiblioteket i Umeå. Tid: 12-14. Jag har förstått att det går till så att jag tar in små grupper en halvtimme åt gången och så får de göra någon mindre serieteckningsuppgift (har inte tänkt ut vilken än). På denna Prova på-dag är det inte så strikt med åldersgränsen. När själva cirkeln startar vet jag inte, men förmodligen i början av oktober. 9 är anmälda hittills av 10 platser - gasp! Hoppas de är lugna och snälla.

Nu grönskar det

Nån gång i slutet av sommaren hade jag ingenting att göra, så vad är då naturligare än att skissa en egen version av Hulken? Just det, ingenting. När jag hade gjort det insåg jag att jag måste rita en hulkinna också. För några veckor sedan bläddrade jag fram den gamla skissen och tuschade och färglade lite, fortfarande på en skissartad nivå. Man vill ju inte att en skiss ska se ut som en färdig teckning. Uppe till vänster syns min 11-åriga kusin Hedda, för först var det tänkt att sidan skulle fyllas med snabbskisser av människor. Men se, så blev det inte. Man kan aldrig veta hur det går när man skissar.

Takvida - Brölig so

Vissa låtar som spelas på radio klarar jag helt enkelt inte av att lyssna på, de är så dåliga att det blir direkt fysiskt plågsamt. Oftast är det dem som spelas mest. En av dem är Kid Rocks All Summer Long. En annan är Takidas Curly Sue.

Varför sjunger en grupp från Ånge i Västernorrland om en tjej som heter Sue? Är det en brittisk utbytesstudent som sångaren Robert Pettersson träffat på Mittuniversitetet?

Förutom att musiken är totalt intetsägande växlar texten mellan att vara a) fullkomligt obegriplig, b) fullkomligt utslätad och c) fullkomligt kackigt urusel.

a)
Your strength is so hard to find,
I feel so much stronger now,
the feeling's alright.

Whut? "Din styrka är så svår att hitta. Jag känner mig så mycket starkare nu. Känslan är alright." Det är ju bara slumpmässiga rader staplade på varandra!

the shiver's around me now, you're so fine

Hur tusan känns det när "darren" är runtomkring en?

b)
Your words make me whole again,
those eyes cannot ever lie,
you're so divine
I'm not ever alone, you're not ever alone
I'm head over heels goddess of mine

Hon är en gudomlig gudinna. Han sätter henne på piedestal. Det är liksom inget nytt under solen.

c)
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
The glory you found
The heart is pumping for my life, the mind is happy

"Du tog tillbaka mitt liv" Från vem då? "Äran fann du" Äran? Det får mig att associera till korståg eller Sagan om ringen. Och varför använder han samma meningsbyggnad som Yoda? Och för all del är det väl bra att hjärtat pumpar för hans liv - det är ju liksom därför hjärtat ska pumpa - och att sinnet är glatt, men det är fortfarande en förfärlig text.

Dock, efter att ha funderat ett tag, kom jag på en tolkning som gör texten mer begriplig och faktiskt ganska vågad och nyskapande. Om man tittar lite närmare är det tydligt att man kan se den som en dialog mellan två parter i ett destruktivt förhållande där den ene misshandlar och terroriserar den andra. Det förklarar partier som annars framstår som sinnesförvirrade.

Your strength is so hard to find,
I feel so much stronger now,
the feeling's alright.

Sue är inte tillräckligt stark för att försvara sig när killen pucklar på henne, men han känner sig ännu starkare när han har gett henne en omgång. Han känner sig alright. Sen, när killens alkohol/steroidrelaterade vredesutbrott förklingat blir han ångerfull, ber om förlåtelse och bedyrar att han aldrig ska göra så igen, och hon vill ju så gärna tro honom. När han är nykter är han ju för det mesta världens finaste. Hon tänker:

Your words make me whole again,
those eyes cannot ever lie,
you're so divine

Your smile is heavenly,
I don't deserve all the love that you're giving to me
Your touch makes it hard to breathe,
the shiver's around me now, you're so fine

Det beskriver på ett både gripande och tragiskt sätt hur schizofrena hennes känslor för honom är. Hon förtjänar inte den kärlek han ger, intalar hon sig, och därför blir hon straffad. När han tar stryptag på henne är det förstås svårt att andas. Och fastän han får henne att darra är han ju fin, egentligen.

Men om det är detta texten handlar om tycker jag att det kunde ha framgått lite tydligare.

Greetings from Nazareth

När jag var på väg hem från Umeå i lördags efter att ha sett Wall-E och gick mot bilen märkte jag ett slitet visitkort på marken. Det tycks vara Jesus visitkort. Det tycks vara så att Jesus till slut förstått att man måste ha en logotyp, slogan och hemsida om man ska kunna göra sig hörd och slå sig fram i dagens massiva mediebrus. Det tycks också som att han bor i Stockholm.

...And now for something completely different.

Utan förekommen anledning presenterar jag en skiss jag gjorde av Leif GW Persson när han gästade Videokväll med Luuk i en repris i somras. Det var för övrigt ett bra program. Jag såg bara lite av säsongsstarten för några dagar sedan, då Peter Stormare var med, men han verkade ganska hamig, för att tala med Patrik Larsson.

Vart tog lilla Y vägen?

Här är nakenstudie jag gjorde på Umeå Konstskola men men aldrig helt slutförde förrän för några helger sedan. Om ni undrar varför jag bara har målat av nakna kvinnor så är ni inte de enda. Jag har bara tecknat av två manliga krokimodeller i mitt liv och kanske åtta olika kvinnliga, och man kan bara spekulera i varför förhållandet är så ojämnt. Jag har några teorier:

- Det är traditionellt så inom konsten (såväl som i media och samhället i stort) att den avklädda kvinnokroppen som objekt är vanligare än den dito manliga. Schablonbilden av en krokimodell har därför blivit en kurvig kvinna och av den anledningen kanske fler kvinnor lockas till yrket - de vet att andra har gjort det före dem. Samma princip som gör att utbildningar eller yrken som domineras av det ena könet fortsätter att vara det.
- Det är oftast ganska uselt betalt, och kvinnor har som bekant traditionellt stått ut med lägre löner än män.
- Krokimodeller har oftast själva sysslat med konstnärlig verksamhet och tecknat kroki och vet därför vad det innebär. Kvinnor är oftare konstnärligt lagda än män och följaktligen blir det fler kvinnor i yrket.
- Män kan få erektion och hyser därför en (irrationell) rädsla för att detta ska ske under poserandet

En som inte är buskablyg är dock Karl Rein, en av de manliga krokimodeller jag haft. Han är något slags hobbynudist. (På det länkade blogginlägget syns han posera i småländsk barrskog i ett ode till Anders Zorn och på hans hemsida har jag tecknat porträttet av honom.)

Jag har för övrigt nu lagt upp några bilder på Arbetsförmedlingen Kulturs bildbank. Tydligen finns det vissa arbetsgivare som kollar där.