Ta i med sammetshandskarna

Recension för VK igen. Ännu ej publicerad, men det lär kunna dröja så jag lägger den här medan boken är någotsånär aktuell.

Som en sammetshandske smidd i järn
Daniel Clowes
Epix förlag

Clay Loudermilk – en ung man med rufsigt hår och nymornat, bedrövat ansiktsuttryck – går på porrbio. Andrafilmen som heter Som en sammetshandske smidd i järn är dock ingen porrfilm, utan en märklig undergroundproduktion med förvirrande handling och David Lynchsk fäbless för surrealism. Det som fångar hans intresse i den obegripliga filmen är kvinnan som medverkar i den, som är hans stora kärlek från det förflutna. Han blir besatt av tanken på att få återse henne och ger sig ut för att söka rätt på bolaget bakom filmen, Interesting Productions.
Vägen dit kantas av osannolika möten med hela spektrat av nippriga och obehagliga karaktärer: Några poliser som låter Clay slippa death row för fyllekörning mot att de får misshandla honom medvetslös; en domedagssekt som talar esperanto; en kärlekskrank servitris som ser ut som en blandning av en squash och en kräfta; en man med misslyckad hårtransplantation och hans hund som saknar kroppsöppningar. Handlingen tar sig således minst lika oväntade och förbryllande krokar som filmen Clay just bevittnade.

Epix förlag, som med outtröttlige Horst Schröder i spetsen sedan 80-talet gett ut vuxenserier i ett urval där kvalitetshänseende alltid gått före vinstintresse, ger nu ut Daniel Clowes första seriealbum Like a velvet glove cast in iron på svenska. Clowes är nog för de flesta mest känd för boken Ghost World, som också blev en hyllad film i regi av Terry Zwigoff. Och filmintresset hos Clowes verkar vara stort, särskilt för smalare s.k. kultfilm. Albumets engelska titel är hämtad från sexploitation-regissören Russ Meyers Faster, Pussycat! Kill! Kill! och en sekvens från den klassiska, märkliga 30-talsrullen Freaks skymtar också fram.
Det finns säkert ännu fler anspelningar, och man hade kunnat låta det bli vid det – en kavalkad av udda figurer, popkulturella referenser och förvirrande inslag som till sist mynnar ut i ett stort ingenting, som t.ex. är fallet i David Lynchs Mulholland Drive. Den typen av surrealism, där man ger sken av att berätta en historia där varje liten detalj har betydelse för att förstå hur handlingen hänger samman, för att till sist dra undan mattan för tittarna, tycker jag blir poänglös. Visst är även här mycket gåtfullt och obesvarat, men Clowes håller ändå ihop de viktigaste trådarna fram till den horribla finalen. Medan Clay fortsätter leta utvecklar sig en historia där den oansenliga varumärkesfiguren Mr Jones spelar en nyckelroll – Mr Jones som mest liknar en potatis med hatt sägs ligga bakom alltifrån livets uppkomst till nazismen, och vad som först verkar vara en hisnande konspirationsteori som för tankarna till hemliga humbugsällskap och frimurarloger blir för Clay alltmer påtagligt, när han börjar se Mr Jones överallt och när hans förlorade kärleks försvinnande, uppkomsten av våldsamma kvinnoligor som överfaller ensamma män och andra märkliga händelser verkar hänga obönhörligt samman.

Clowes är en pedantisk tecknare. Är det något han kan är det komposition och genom att väga svarta, vita och rastergrå ytor mot varandra i sina superstela teckningar förlagda i någon slags stiliserad 50-talsvärld, och ofta berätta utan ord, skapar han en på samma gång kuslig som ironiskt humoristisk ton. Och oavsett om han ställs inför ett piprökande orakel i en liten flickas skepnad eller jagas av en dopad, hårig våldsman behåller Clay samma krampaktiga min med en blandning av bestörtning och förvirring genom hela boken, likt en Josef K. som insett att han inte kommer undan den process som är honom i hälarna och som redan drivits alltför långt.