Illustrationer i storformat

När jag pratiserade på reklambyrån PS:Pondus fick jag en uppgift som gick ut på att rita några illustrationer, ca 5 A4 med festliga bilder som skulle användas till en stor reklamskylt. Instruktionen var att de skulle signalera party och ändå lyx, gärna med dragning åt "bling". Och eftersom O'Learys är en sportpub kan det vara lite sportbilder också, plus att jag skulle slänga dit några flodhästar och apor. Sen fick jag typ en halvdag på mig att göra det, så jag tvingades välja en enkel, "rå" stil. Jag blev kanske inte übernöjd med bilderna. Illustrationerna klipptes i alla fall sönder och ihop och har använts som ram till tidningsannonser, affischer och inte minst alltså denna enorma affisch som står utanför O'Learys i Umeå, och så här i färdigt skick tycker jag ändå att det blev riktigt bra. Hade jag tecknat dem i samma format som de reproducerades och haft mer tid hade de aldrig fått samma direkta känsla.

Numret 73304-23-4153-6-96-8

Numret 73304-23-4153-6-96-8
Thomas Ott
Kartago Förlag

Om man frågar efter den här boken på biblioteket eller bokhandeln får
man förmodligen till svar att det går snabbare om man säger titeln
istället för ISBN-numret. Ja, titeln kan tyckas krånglig i överkant;
att den dessutom trycks längst upp på varje boksida borde bli tämligen
tjatigt. Men när man börjar läsa märker man snart att det är till stor
hjälp för att hänga med, då numret utgör själva navet i berättelsen
och skapar den konflikt som driver den framåt.

En man ska just bli avrättad och när han sätter sig i elektriska
stolen kramar han i sin hand en lapp med ett långt nummer –
73304-23-4153-6-96-8. När bödeln ska lämna lokalen upptäcker han
lappen på golvet och tar hem den. Senare får han syn på de första fem
siffrorna av numret intatuerade i örat på en liten chihuahua.
Återstoden av numret visar sig vara ett telefonnummer till en kvinna
som tappat och efterlyst hunden, och sista siffran gatunumret där hon
bor. Så långt allt väl. Mysteriet med siffrorna tycks inte längre lika
mystiskt och bödeln lämnar tillbaka hunden till dess matte, som
dessutom verkar bli en ny bekantskap. Men sen börjar siffrorna
presentera sig igen, gång på gång, alltid efter varandra i samma
följd. Till en början verkar det vara hans lyckonummer, som ser till
att den vackra hundägarinnan blir mer än en vän och med vars hjälp de
tillsammans vinner stort på casino. Men lyckoruset får ett abrupt slut
när han morgonen därpå vaknar – klockan 7.33 – och kvinnan är
försvunnen med alla pengarna.

Det här är förstås ett fascinerande uppslag hur det än skulle
berättas, men hur det berättas! Utan ord. Med långsamt manande,
filmisk kontinuitet. Med bilder utförda i skrapkartong, det vill säga
negativt framskrapade ur en vit yta täckt med svart, en teknik som i
det här fallet ger sällsynt skulpturala gestalter och lugubert
skuggiga miljöer. Sakta, smygande krafsar och klöser sig historien in
i ens ryggmärg streck för streck, alltmedan siffrorna oavlåtligt
följer på varandra fram till den ödesdigra, sista åttan. Otts
historier bygger mycket på en tvist, så också denna, men utan att
avslöja för mycket kan vi säga det inte går så bra. Milt sagt. Och det
kommer nog inte som en överraskning för den som läst hans tidigare
skräckhistorier, av vilka ingen tidigare utgivits i Sverige. Men
eftersom de i stort är ordlösa och de enstaka texterna är på engelska
kan de läsas och förstås var som helst av vem som helst.

Schweizaren Thomas Ott kan kallas en serievärldens motsvarighet till
Roy Andersson genom sin konsekvens. Alla böcker har samma layout och
storlek, med samma kolsvärta runt rutorna. Han fortsätter på sitt helt
egna spår och förnyar sig egentligen inte – jo, på ett plan: Där hans
andra böcker bestått av flera kortare historier är Numret en enda
sammanhängande, och jag tycker nog att Ott blir ännu intensivare när
han får större plats. Han hinner blicka ännu djupare ner i det
mänskliga psykets mörkaste abysser, klafsa ner sig till öronen i
desperationens träskmarker. Och det gör detta till en av de böcker som
förutom att vara stora läsupplevelser även, och kanske framför allt,
är säregna upplevelser på ett annat plan som är svårt att precisera
men som får dem att ringa kvar i medvetandet.

Milda Vilda

Några skisser av Vilda, Emmis sitt namn till trots ganska flegmatiska schäfer. Jag borde kanske skissa lite mer, det är ju kontemplativt och tränar teckningskonditionen.

Bilder från vernissagen

Här kommer några bilder från vernissagen. (Såhär lite i efterhand eftersom jag haft fullt upp med annat, mest min mammas 50-årskalas som var i lördags. Det blev helt klart lyckat, med närmare 90 pers som trängdes i Rickleå föreningshus, utsökt mat lagad under ledning av köksmästare Gunnar - där vi ungdomar fick hjälpa till med serveringen - och levande musik. Jäkligt hög bullernivå var det, men det får man ta. Bland det allra roligaste var att vi fick träffa familjen Ekström från Nyköping, barndomskompisar som jag inte sett på sju (!) år.)

Vernissagen gick bra. Det kom rätt många, vilket alltid är kul. Kvällens mest kända gäst: dubbla Urhundenvinnaren Anneli Furmark. Det var också kul att olika besökare fastnade för olika saker. Tydligen ska självaste kulturredaktören på VK komma och titta & skriva om utställningen, vilket jag med spänning emotser.


Gustav läser Bakom Fasaden


Självporträtt i olja och Michelangelo goes Disney


Barn som bakar


Gräshoppssångare och morkulla i akvarell


Första 6 sidorna av serien Handikappad


Malin, Kalle, Erik, Olle, Kurt


Aktstudier och Ingrid


Kalle och Malin igen


Bag-in-box, Torbjörn, Erik och Oskar i blå tröja (döljandes Karin)


Blandat, bl.a. "Evolution", flagnad dalahäst, Vårkonsertaffisch och Kroatien


Per-Anton, Erik G, Jon, Lisa (utöver tidigare nämnda)

Ändrad tid: Vernissage på Pilgatan 16 mars!

Viktigt: På grund av ett misstag gäller nu en ny tid: måndag nästa vecka, alltså inte tisdag!

Okej, nu är det bestämt att det blir vernissage för min utställning "Inom ramar" på Bokcafé Pilgatan på Pilgatan 14 i Umeå måndag nästa vecka (16 mars) mellan 18.30-21.00. Ta med vänner och bekanta och förbered er på en trevlig stund med lite etanolhaltig druvdryck (alkoholfritt finns förstås också) och tilltugg i glad gemenskap!

(Bilden ovan en illustration för Rex bars hemvändarkväll där jag lekt lite med röd rastereffekt à la gammal Knasen-tidning)

Utställning! Samt kulturtjur

Jag ska i dagarna ha min andra separatutställning! Då tänker ni kanske att jag personligen ska headlina på Moderna Muséet, och att jag redan har fyllt upp en sal på Liljevalchs. Så ligger det ju tyvärr inte riktigt till. Den första utställningen var då jag visade ett urval av mina serier i ungdomshörnan på Umeå stadsbibliotek 2001, och vad det nu är fråga om är bokcafé Pilgatan, som väl de flesta kulturvänner i Umeå känner till. För att vara ett kafé har de ganska hyfsade utställningsförutsättningar, så det kan nog bli bra.

Det öppnar 11 mars och hänger uppe till och med 5 april, och innehållet är en blandning av serier, målningar, teckningar & illustrationer. Bilder kommer nog när det hela är sjösatt. Det kommer troligtvis att bli nån sorts opretentiös vernissage, men det är inte bestämt när än.

Från det ena till det andra kommer här en bild av omslaget till den kommande boken "Den osynliga maten" gjord av "omyndigheten" Kulturverket, med en tjurillustration signerad yours truly på omslaget. Den kommer troligtvis att finnas på flera bibliotek i Sverige.