Jag tycker att Rasmus Gran är en orättvist lite uppmärksammad svensk serietecknare. Hans album Varannan vecka utan blev nominerat till Urhunden 2007, men hade oturen att tävla med Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu, som vann. I mitt tycke är de albumen ganska precis lika bra. Han gjorde med början -95 fanzinet Asfalt tillsammans med Patrik Stigzelius, som också skrev manus till hans båda album In ska man och Inget under. Det är inga märkvärdiga historier det rör sig om i Rasmus Grans serier, det är väldigt alldagligt men också väldigt realistiskt och trovärdigt. Behållningen ligger dels i de stämningsfullt krafsiga teckningarna, dels i det drivna bildberättandet och den träffsäkert fångade dialogen. Att läsa Varannan vecka utan är ungefär som att se ett riktigt bra, lågmält relationsdrama. Det i serieväg som ligger närmast till hands att jämföra med är kanske Gunnar Krantz två första album Superangst och 1981. Låna Varannan vecka utan på närmsta bibliotek eller köp den!
1 kommentar:
Det är fan sjuka standards som sätts när man jämför något med Super Angst.
Men jag kan bara hoppas på att du har rätt i din jämförelse.
Skicka en kommentar