Kirurgi

Min recension i dagens Västerbottens-Kuriren:

Cameo Lameo

Här är några rutor från skissen till senaste Bakom Fasaden...

...och här är den färdigtuschade sidan. Det är säkert någon som ser vilka två personer som gör cameos.

Oproportionerlig björn

När jag gick Umeå Konstskola studerade jag anatomi ganska ingående under en period. Samtidigt tecknade jag Bamse, vilket gjorde att den här studien av Bamses skelett föddes fram.

Konsertafffisch

Här är en bild jag gjorde för Robertsfors musikskolas vårkonsert förra året som jag faktiskt inte vet om den har använts ännu.

Nörderi

Igår surfade jag runt på lite olika bloggar av serienördar och fick se sällsynta objekt som t.ex. Disney studios brevpapper och olika världsberömda tecknares barndomsalster, och tänkte att det kanske är dags att höja nördfaktorn på den här bloggen litegrann också. Det gör jag genom att visa några ungdomsalster från en av mina absoluta favoritkonstnärer, John Singer Sargent. Han var en amerikan som var verksam under 1800-talet och början av 1900-talet, främst som porträttmålare men också som skicklig landskapsmålare. Han var en virtuos utan dess like; vid 14 års ålder gjorde han dessa andlöst vackra akvarellstudier:





Henry James skrev om hans tidiga verk, bl.a. ett porträtt av Carolus-Duran, att han är en konstnär som utgör "den lätt kusliga anblicken av en talang som vid blotta tröskeln av sin karriär inte har något mer att lära". Tja, han kanske inte utvecklades under sin karriär, men vem behöver utvecklas om man är fulländad? Han hann producera ca 900 oljemålningar och 2000 akvareller, därtill oräkneliga kol- och blyertsskisser. Han har avporträtterat kändisar som författaren Robert Louis Stevenson och de amerikanska presidenterna Woodrow Wilson och Theodore Roosewelt.
Till hans mest kända målningar hör Madame X och The Daughters of Edward Darley Boit.


Madame X

The daughters of Edward Darley Boit

Sargents porträtt bär tydliga ekon av 1600-talsmålaren Diego Velázquez, som han (liksom jag) var en stor beundrare av. Det var egentligen omöjligt att måla som Velázquez gjorde på 1600-talet, hans teknik var liksom inte uppfunnen än. Istället för att först göra en noggrann undermålning och sen långsamt framställa bilden i olika lager satte han bara allting direkt, tog färgen och kletade på duken och så var det klart, jag vet inte ens om han skissade först. Här är en målning som han gjorde 19 år gammal, och även om han inte riktigt hade koll på cirkeln i perspektiv så är ju närvaron och återgivningen av ytor oslagbar.


Vieja friendo huevos (En gammal kvinna som steker ägg)

Alexandramannen

Här är recensionen jag skrev i Västerbottens-Kuriren, för er som inte hade möjlighet att läsa den i tidningen. Nästa vecka kommer en recension av Fabian Göranssons seriealbum Kirurgi.

Intryck i pastell

Den här veckan befann jag mig på Umeå Konstskola och målade modell tillsammans med de som går årskurs ett där. Jag går ju inte där egentligen, jag gick ut sommaren 2006, men jag fjäskade för rektorn så jag fick komma dit ändå, bara under modellmålningsveckan. Under några timmar den här förmiddagen åstadkom jag denna studie. Det är ganska skumma färger, men uppställningen såg faktiskt ut så, med tyger i pastell och ett märkligt ljus.

Kolla VK imorgon

Imorgon kommer min recension av Katia Wagners reportagebok Alexandramannen på kultursidorna i Västerbottens-Kuriren. Smygläs på jobbet eller i kiosken om ni inte prenumererar.

Jag skrev Trollkarlen från Övärlden

I am: Ursula K. LeGuin Perhaps the most admired writing talent in the science fiction field.

Which science fiction writer are you?

Yes! Jag är mäkta nöjd med resultatet. Vilken science fiction-författare är du?

Varannan vecka utan

Jag tycker att Rasmus Gran är en orättvist lite uppmärksammad svensk serietecknare. Hans album Varannan vecka utan blev nominerat till Urhunden 2007, men hade oturen att tävla med Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu, som vann. I mitt tycke är de albumen ganska precis lika bra. Han gjorde med början -95 fanzinet Asfalt tillsammans med Patrik Stigzelius, som också skrev manus till hans båda album In ska man och Inget under. Det är inga märkvärdiga historier det rör sig om i Rasmus Grans serier, det är väldigt alldagligt men också väldigt realistiskt och trovärdigt. Behållningen ligger dels i de stämningsfullt krafsiga teckningarna, dels i det drivna bildberättandet och den träffsäkert fångade dialogen. Att läsa Varannan vecka utan är ungefär som att se ett riktigt bra, lågmält relationsdrama. Det i serieväg som ligger närmast till hands att jämföra med är kanske Gunnar Krantz två första album Superangst och 1981. Låna Varannan vecka utan på närmsta bibliotek eller köp den!

Modellstudie

En målning jag gjorde på Umeå Konstskola 2006.