Skåpmat

Idag publicerades, väldigt sent (jag skrev den då boken nyss kommit ut), min recension av Simons 120 dagar i VK.

Växthusvers

I villaägarnas tidning var det en tävling med ett växthus värt 15 000 :- i förstapris, som mina föräldrar gärna vill ha, så de bad mig skriva en motivering till varför vi skulle vinna det. När jag skulle skicka in bidraget på deras hemsida märkte jag att motiveringen fick vara max 25 ord lång... Så jag fick stryka en del, men här är den oavkortade originalversionen.

Man ska inte klaga på en miljö som är subarktisk
Det handlar i slutändan om attitüder
Förutom en avsevärt lägre infarktrisk
jämfört med varmare latitüder

är luften här lätt att inhalera
Den sandiga jorden för mandelpotatis
är synnerligt lämpad, med mera, med mera
Det hela verkar väl ganska sympatiskt?

Ja, fast vad gör man om man av en stor zucchini
vill tälja Parissalongens urchica burka
Eller sy den där klänningen mor är så fin i
av skalet från en därtill lämpad gurka?

När man ska kurera en uppsvullen tonsill
gör man på ananas ett avkok
Och om, när man lagar mor Ullas melonsill,
melonerna fattas så löper man amok

När din bil blivit lappad vid en p-automat
och du ser parkeringsvakten därifrån hasta
Tänk att då ha till hands en mogen tomat
att rätt i synen på lapplisan kasta

Men utan ett växthus kan ingen
det här, det är dock sanningen
om man bor i norra Sverige,
dessvärrje

Moebius-dokumentär

Här är en liten notis jag skrev i dagens VK. Var det någon annan som såg programmet? Jag vet, det är lite tråkigt att jag bara skriver om serier i tidningen. Men det kommer nog nåt annat snart också.

Bäck

Eftersom några av denna bloggs läsare aldrig har varit i det natursköna Bäck, ja kanske till och med aldrig satt sin fot i Västerbotten, följer här ett litet bildreportage från mitt hem och dess environger.


Detta är det hus, vari jag bor och vari min far är uppvuxen på insaltad strömming och mandelpotatis. Det byggdes 1782 och var från början ett löjtnantsboställe; i väggen har man funnit en gevärskula som skulle kunna härröra från en rysk musköt i samband med det sista slaget på svensk mark, Slaget vid Ratan 1809.


Husets uppvärmning kommer vintertid delvis från en vedpanna, så varje sommar blir det en hel del staplande av ved. I år har vi dock mindre än vanligt.


Här i ladan förvaras blandad bråte, bl.a. vår Aktiv-skoter. Traktorn använder pappa när han arbetar i skogen och skottar snö. Mamma kan också köra till nöds, men tyvärr har jag och Martin aldrig lärt oss det.


Bäck är fullt av katter, de stryker omkring på gården och hukar blickstilla i det långa gräset vid vägkanten.


Som tur är har vår hund väldigt dålig syn, så hon upptäcker dem sällan.


Här flyter stilla den bäck som man får förmoda har givit byn dess namn.


Så till sist den välkomnande skylten, som talar om att du nu lämnar vardagens jäkt, stress och larm bakom dig och träder in i fridens boning.

Futuristisk fajans

Jag har så många strängar på min lyra att det är en harpa! Den här konstruktivistiska kannan gjorde jag i min mosters Cecilia Boivies keramikverkstad i påskas, och nu när den glaserats och bränts är den färdig.

Dagsvers

När vi idag körde från mina kusiner i Göteborg till mina kusiner i Uppsala hade jag ingenting att göra. Jag ville skriva en dikt, så jag bad mamma säga ett ämne jag skulle skriva om. Hon sa "värme". Så här blev versen:

Till värmen

Värme, sköna gudagnista
Gnistra inte alltför stark
På det att vi ej må bevista
bränder uti skog och mark

Helios strålar oavlåtligt
regna över fält och hägn
För stunden trevligt, dock försåtligt:
Stundom tarvas riktigt regn

Trolleri

Här är den senaste Bakom Fasaden-sidan, som ni allra mest troligt inte kommer att få se i Herman Hedning.