måndag 16 juni 2008

Bäck

Eftersom några av denna bloggs läsare aldrig har varit i det natursköna Bäck, ja kanske till och med aldrig satt sin fot i Västerbotten, följer här ett litet bildreportage från mitt hem och dess environger.


Detta är det hus, vari jag bor och vari min far är uppvuxen på insaltad strömming och mandelpotatis. Det byggdes 1782 och var från början ett löjtnantsboställe; i väggen har man funnit en gevärskula som skulle kunna härröra från en rysk musköt i samband med det sista slaget på svensk mark, Slaget vid Ratan 1809.


Husets uppvärmning kommer vintertid delvis från en vedpanna, så varje sommar blir det en hel del staplande av ved. I år har vi dock mindre än vanligt.


Här i ladan förvaras blandad bråte, bl.a. vår Aktiv-skoter. Traktorn använder pappa när han arbetar i skogen och skottar snö. Mamma kan också köra till nöds, men tyvärr har jag och Martin aldrig lärt oss det.


Bäck är fullt av katter, de stryker omkring på gården och hukar blickstilla i det långa gräset vid vägkanten.


Som tur är har vår hund väldigt dålig syn, så hon upptäcker dem sällan.


Här flyter stilla den bäck som man får förmoda har givit byn dess namn.


Så till sist den välkomnande skylten, som talar om att du nu lämnar vardagens jäkt, stress och larm bakom dig och träder in i fridens boning.

3 kommentarer:

martin sa...

delvis var väl en underdrift? visserligen har vi ju ett par el-element men i övrigt är det väl ändå bara vedeldning.

Oskar Forsgren sa...

Know-it-all, schnow-it-all.

myrsloken sa...

Ljuva koff. Fy fasen va fint det är med västerbottensgårdar. Här nere på västkusten vet dom ta mig tusan inte ett skit om hur man bygger hus!