Littfest i Umeå

Elfred Berggren

Jag är nyss tillbaka från Litteraturfestivalen Littfest i Umeå där jag hörde Jonas Sjöstedt berätta om sin nya spänningsroman med konflikten Marocko-Västsahara som fond. Sedan, kanske framför allt, såg jag Erik Jonssons mycket inspirerade föreläsning om Elfred Berggren, västerbottnisk bergingenjör som skrev vad som förmodligen är Sveriges första science-fiction-roman: Robotarnas gud. (Mer om den här. Boken finns dessutom att läsa och ladda ner här.) Detta under sin tid på Österåsens sanatorium, där han också slutade sina dagar i tuberkulos.

När man hör initierade människor berätta om fascinerande författaröden får man förstås inspiration till att själv skriva. Men den brukar för min del förklinga efter kanske bara någon halvtimmes knattrande med handsvettiga fingrar på ett rappligt tangentbord, då orden på skärmen smälter samman till ett grått moln och tankarnas vagnshjul slirar, låser sig, kullagren skär ihop. Man söker efter ord och formuleringar som kan föra det frustande tanketåget framåt men får till slut finna sig i att rälsen kommer ta slut och tåget ofrånkomligen kommer störta ner i avgrunden.

Dessutom behöver det väl inte sägas att science fiction kanske är den litterära genre som kräver mest av sin förkunnare förutom den språkliga förmågan, nämligen företrädesvis en gedigen vetenskaplig skolning i antingen naturvetenskapen, om det rör sig om hard science fiction, och/eller humaniora som filosofi, teologi och etnologi om det handlar om soft sci-fi. Och i i vilket fall ett stort intresse för samhällets och människosläktets utveckling och framtid. Eftersom ett av de vanligaste råden till de som vill försöka sig på skrivande brukar låta "Skriv om det du känner till", torde det inte vara den första litterära genre jag kommer ge mig i kast med. I enlighet med det rådet borde jag skriva något om en tillbakadragen serietecknande bilderboks- och korsordsfantast med lätt autistiska drag. Men mitt ordförråd är så begränsat och mina uppslag räcker knappast till någon längre lunta, så det som faller sig lättast att skriva kanske är barnbokstext.

Men ju längre jag försöker tränga in i skrivandets väsen, desto mer inser jag att jag framför allt är en tecknare. Mina små utflykter i textens värld ska nog helt enkelt få förbli just utflykter, som denna, mellan penseldragen.