Autobiographical autodidact

I thought I'd write a blog post in English, just to practice my language skills. I read a fair share in English, but I rarely get the chance to talk or write, and as a result thereof I'm not very good at it. Really I like Swedish and German better, but English sure is more widely useful. (I've been thinking of studying English at the university, but that will probably never happen if I know myself right, I've had about enough of studying as it is.) Well, let's cut to the chase: Diaries and autobiographies. Ive been keeping a diary since I was ten years old, and stopped writing every day when I was 20. That is, I wrote in the diary every day from I was 10 until I was 20. By now it's more about every third day. But I've got quite a few diaries by now.

I've sometimes made diary comics. I shared some of them with you here. The American cartoonist James Kochalka, whose style is characterized by cuteness and characters with elf ears, is the one who initialized and popularized the term diary comics.


American Elf by James Kochalka

When talking about diary comics the leap isn't far to autobiographical comics in general. I've been into autobiographical comics ever since I started moving my focus from the art and more to the script when reading, and some of my Swedish favourites in the genre have been Daniel Ahlgren, Åsa Grennvall and Gunnar Krantz.


Daniel Ahlgren


Sjunde våningen by Åsa Grennvall


Vin och vatten by Gunnar Krantz

When I studied at Serietecknarskolan i Malmö I made a comic about when I was enrolled for military service at Pliktverket in Östersund, and was quite upset about the sex discriminating procedure. The title, För pung och fosterland, is an hommage to Daniel Ahlgren, whose comic För kung och fosterland is about when he, like me, managed to get an exemption warrant. Here is a page from the 14 page comic. (Which I actually sent to Galago, but it got rejected. I got some positive feedback though.)


It can't have eluded those of you who know me that my favourite autobiographical comic - which also happens to be my all time favourite comic - is Craig Thompsons Blankets.


Blankets by Craig Thompson

Among other autobiographical major graphic novels can be mentioned "Epileptic" by David B, 100 demons by Lynda Barry and American Splendor by Harvey Pekar. Each of them warmly recommended.


American Splendor by Harvey Pekar and Robert Crumb


100 demons by Lynda Barry


Epileptic by David B

To end this post I present to you an autobiographical comic I recently did for Västerbottens-Kuriren, which will be published as a part in the summer series on the culture page. Earlier years I have written a chronicle, but this year I came up with the idea to do a comic instead, and it was approved. This year's theme is "Sommaren i staden". (And don't worry, I won't continue to abuse the English language. The next post will be in Swedish.)

Den vandrande blånaden

Något oväntat kommer jag medverka i en jubileumsbok för Fantomen, där jag publiceras med en text och en seriesida, från min prov-Fantomenserie som minnesgoda bloggläsare kanske kommer ihåg. Här är första sidan i sitt färdigritade skick.

Tuschdrömmar

När jag höll serieteckningsworkshops för barn i stadsdelsbiblioteken i Umeå satt jag själv och skissade på en serie medan eleverna idogt arbetade. Den är lite poänglös, men jag hittade den och gjorde klart den så här är den i alla fall.

Färgfemman

(Om vi nu föreställer oss att personerna i serien bor i en femrummare. Fnösktorrt, jag vet.) Under tiden man håller på och färglägger genomgår teckningen ett antal olika versioner avseende färgsättning. Jag sparade en tidig version som en jämförelse.


Slutversion


Arbetsversion

Bakom fasaden (eller snarare utanpå den)

Än så länge kan jag inte stoltsera med att ha speciellt många uppdrag som bidrar till brödfödan, men ett av dem är serien jag gör till Bostadens kundtidning. Här är skissen och tuschen till det kommande numrets serie, som just nu är under produktion. Återkommer med färgläggningen.

Serie till Bostadens kundtidning

Jag har fått ett uppdrag som ger ett välkommet bidrag till brödpengen: En serie till Bostadens (Umeås kommunala hyresvärd) kundtidning Hej, som kommer ut sex gånger per år. Ni som har Bostaden som hyresvärd kan glutta på baksidan av det nu aktuella numret, och ni andra kan läsa den här. Förhoppningsvis får jag fortsätta teckna den. Nästa gång tror jag jag ska satsa på en enklare färgläggning, blev ej helt nöjd med denna. (Jag återanvände titeln på min och Christopher Adolfssons kortlivade Bakom Fasaden, eftersom jag tyckte de passade för en serie som utspelas i hyreshusmiljö.)

Bakom Fasaden one-shot

Den här är baserad på en liten marginalillustration jag gjorde i en urgammal dagbok.

Fan-to-man

Det här projektet ligger lite på is just nu. Det är då alltså Fantomen-provteckningar som inte är riktigt färdigställda. Jag återvänder väl till dem när/om jag mentalt har ställt in mig på att jobba för att bli den nye Hans Lindahl. (Jag läser just nu Burne Hogarth's Dynamic Light and Shade, som verkar vara en god hjälp i den vägen.)

Seriekrönika i B&B

Äntligen ett riktigt inlägg! Det har bara varit text och text ett tag nu, så här kommer nåt för er som känner mig främst som tecknare och läser bloggen för bilderna. Denna seriekrönika från Small Press Expo är med i senaste numret av Seriefrämjandets (numera kulturtidskriftsprisnominerade - puh, jobbigt ord!) Bild & Bubbla. Så nu kan jag publicera den på bloggen. Den är väldigt intern och så, men det tänker jag inte be om ursäkt för.

Handikappad - Det är fullbordat!

Smakprovssidor ur Handikappad

Jag har glömt att skriva det, men serien är sedan en tid färdigmålad och färdigskannad. Det är även helt klart att denna serie, Handikappad, med Patrik Stigzelius manus och mina teckningar kommer att ges ut i bokform! Woho, debut! Komika förlag under Mikke Schirén håller i trådarna. Vissa kanske skulle kalla det ett häfte, men det är ju precis lika tjockt som en vanlig bilderbok - 22 sidor, 11 uppslag. I alla händelser är det ett seriealbum. (Vill ni läsa mer kring liknande intressanta funderingar kan ni kolla upp den här tråden på Seriefrämjandets forum, alternativt skaffa er ett liv. Men det sistnämnda vore ju trist.)

Den har varit rolig men ansträngande att teckna, det mest påfrestande var nog alla hus i bakgrunden. Till en början såg det dock ut att det skulle komma att dröja osunt länge innan det faktiskt kommer i tryck, men nu ser det ut som att det kan vara möjligt att den blir klar till bokmässan i höst. Den som väntar på något gott väntar hursomhelst aldrig för länge. Här är i alla fall några smakprovsidor.

Det nya marknadsföringsgreppet är viral marketing har jag hört, så tipsa gärna era vänner och bekanta om denna litterära händelse så att det blir en snackis redan innan den kommer ut.

Seriekrönika

Jag fick för ett tag sedan det ärofulla uppdraget av Fredrik Strömberg att teckna en seriekrönika om Small Press Expo. Den blev på fyra sidor och går i nästa nummer av Bild och Bubbla som kommer ut om några veckor. Ett litet utdrag serveras härmed:

SPX 09

Spex! Jag var nere på SPX i Stockholm i helgen och ångrade mig inte. Jag bodde på vandrarhem och återsåg gamla bekantskaper från serieskolan som Anders, Ruben, Oscar och Lars - som nyss släppt sin debutbok Dödvatten full med äckliga vansinnesskildringar. Jag träffade/såg förstås även merparten av övriga seriefigurer i Sverige, bl.a. min gamla lärare Anneli Furmark och flera som jag bara sett på internet som Mikael Sol, Sara Granér, Coco Moodysson och de unga hajpade (rätteligen) stjärnskotten Nanna Johansson och Sara Hansson.

På fredagen träffade jag Anders och hans tjej och hängde med dem på Galagos releasefest för Bromanders bok "Allt jag rör vid försvinner" där 15 serietecknare illustrerat lika många av hans manus. Det var extremt trångt och extremt hippt, med serietecknare som dj:s - idag duger det inte att bara sitta och nörda bakom ritbordet utan man måste jobba på sin streetcred också, något som kanske Simon Gärdenfors är den tecknare som personifierar mest i Sverige.

Lördag var kanske den värdaste dagen, då jag efter att ha flanerat lite på gamla stan och varit på SPX satt med Anders, Ruben och Oscar i Vitabergsparken och njöt av solen varpå vi mötte upp Lars och hade grillkväll i närheten av Rubens lägenhet. Det gick i barbariets tecken, med hemgjord mjöd och flintastek på engångsgrill. Det sistnämnda var ingen bra idé och vi var inte barbariska nog för att äta den rå, så vi fick grilla färdigt den i ugnen i Rubens lägenhet. Sen var det Galagofest på Kulturhuset (kombinerad releasefest för Kolbeinn Karlssons Trollkungen, Jeffrey Browns Fumlig och Niklas Askers Second Thoughts) där the top of the crop var.

Söndag lyssnade jag bl.a. på Mike Diana som berättade om när han i Florida dömdes till 1300 timmars samhällstjänst, tre års ritförbud, en kurs i journalistisk etik & psykiatrisk vård som han själv fick bekosta och förbud att vistas inom tre meter från ungdomar under 18 år. För vad, våldtäkt? Pedofili? Misshandel? Nej, för att ha skildrat "obscenitet" i sina serier. Sen bar det hem igen.

Vädret var under hela helgen helt fantastiskt!

Införskaffat på SPX: Dödvatten av Lasse, Swallow me whole av Nate Powell, August & jag av Anneli Furmark. Införskaffat på Serieboden i gamla stan: Barnhemmet av Carlos Giménez.

Jag har även skrivit en liten notis om tillställningen som hamnar i morgondagens VK.

Another day, another holler

Jag måste bara få bjuda på denna episka höjdpunkt av meningslöshet, signerad Chris Browne och en hunsad översättare. Chefen: "Vad är det du säger, skulle vi välja bort en stripp för att den inte går att översätta? Laban går ju i tusentals tidningar dagligen utan att nånsin haft en poäng på något språk! Tillbaka till jobbet nu!"


Det får mig att minnas en The Far Side-ruta där bilden föreställde ett antal väskor formade som olika frukter. Texten under löd "fruktfodral". Jag skrattade högt åt bilden, även innan jag insåg att en del av originalskämtet gått förlorat.

Ta i med sammetshandskarna

Recension för VK igen. Ännu ej publicerad, men det lär kunna dröja så jag lägger den här medan boken är någotsånär aktuell.

Som en sammetshandske smidd i järn
Daniel Clowes
Epix förlag

Clay Loudermilk – en ung man med rufsigt hår och nymornat, bedrövat ansiktsuttryck – går på porrbio. Andrafilmen som heter Som en sammetshandske smidd i järn är dock ingen porrfilm, utan en märklig undergroundproduktion med förvirrande handling och David Lynchsk fäbless för surrealism. Det som fångar hans intresse i den obegripliga filmen är kvinnan som medverkar i den, som är hans stora kärlek från det förflutna. Han blir besatt av tanken på att få återse henne och ger sig ut för att söka rätt på bolaget bakom filmen, Interesting Productions.
Vägen dit kantas av osannolika möten med hela spektrat av nippriga och obehagliga karaktärer: Några poliser som låter Clay slippa death row för fyllekörning mot att de får misshandla honom medvetslös; en domedagssekt som talar esperanto; en kärlekskrank servitris som ser ut som en blandning av en squash och en kräfta; en man med misslyckad hårtransplantation och hans hund som saknar kroppsöppningar. Handlingen tar sig således minst lika oväntade och förbryllande krokar som filmen Clay just bevittnade.

Epix förlag, som med outtröttlige Horst Schröder i spetsen sedan 80-talet gett ut vuxenserier i ett urval där kvalitetshänseende alltid gått före vinstintresse, ger nu ut Daniel Clowes första seriealbum Like a velvet glove cast in iron på svenska. Clowes är nog för de flesta mest känd för boken Ghost World, som också blev en hyllad film i regi av Terry Zwigoff. Och filmintresset hos Clowes verkar vara stort, särskilt för smalare s.k. kultfilm. Albumets engelska titel är hämtad från sexploitation-regissören Russ Meyers Faster, Pussycat! Kill! Kill! och en sekvens från den klassiska, märkliga 30-talsrullen Freaks skymtar också fram.
Det finns säkert ännu fler anspelningar, och man hade kunnat låta det bli vid det – en kavalkad av udda figurer, popkulturella referenser och förvirrande inslag som till sist mynnar ut i ett stort ingenting, som t.ex. är fallet i David Lynchs Mulholland Drive. Den typen av surrealism, där man ger sken av att berätta en historia där varje liten detalj har betydelse för att förstå hur handlingen hänger samman, för att till sist dra undan mattan för tittarna, tycker jag blir poänglös. Visst är även här mycket gåtfullt och obesvarat, men Clowes håller ändå ihop de viktigaste trådarna fram till den horribla finalen. Medan Clay fortsätter leta utvecklar sig en historia där den oansenliga varumärkesfiguren Mr Jones spelar en nyckelroll – Mr Jones som mest liknar en potatis med hatt sägs ligga bakom alltifrån livets uppkomst till nazismen, och vad som först verkar vara en hisnande konspirationsteori som för tankarna till hemliga humbugsällskap och frimurarloger blir för Clay alltmer påtagligt, när han börjar se Mr Jones överallt och när hans förlorade kärleks försvinnande, uppkomsten av våldsamma kvinnoligor som överfaller ensamma män och andra märkliga händelser verkar hänga obönhörligt samman.

Clowes är en pedantisk tecknare. Är det något han kan är det komposition och genom att väga svarta, vita och rastergrå ytor mot varandra i sina superstela teckningar förlagda i någon slags stiliserad 50-talsvärld, och ofta berätta utan ord, skapar han en på samma gång kuslig som ironiskt humoristisk ton. Och oavsett om han ställs inför ett piprökande orakel i en liten flickas skepnad eller jagas av en dopad, hårig våldsman behåller Clay samma krampaktiga min med en blandning av bestörtning och förvirring genom hela boken, likt en Josef K. som insett att han inte kommer undan den process som är honom i hälarna och som redan drivits alltför långt.

Handikappad

Här är några produktionsbilder av Handikappad, serien jag tecknar efter Patrik Stigzelius manus. Färgerna ser lite bleka ut, men jag hoppas utveckla min akvarellteknik under arbetets gång.

Tjuvlyssnat

Här är en serie jag nyss gjorde till en tävling på bloggen tjuvlyssnat.se. Det var jäkligt svårt att hitta en tjuvlyssning som inte bara byggde på det roliga i replikerna - om man hade illustrerat en sådan skulle det ju ha blivit talking heads och pannkaksplatt fall - men till slut fann jag den här. Det var svårt att komma fram till hur jag skulle teckna, men jag landade i nån sorts stilmässig fusion av italienska Kalle Ankas pocket-tecknare, Posy Simmonds, Claire Bretécher och Sergio Aragones. Inga priser direkt att prata om, men de där böckerna säljer väl ganska bra så det blir lite reklam om man kommer med.

Jag är en sellout

Här är två strippar jag gjorde för företaget Instant Answer. Deras affärsidé är att man som 118 100 ska kunna SMS:a vilken fråga som helst och få svar. Jag kopplades in eftersom de nu vill få tjänsten delvis finansierad av företag, organisationer och kommuner; att de betalar om någon frågar om deras verksamhet, typ. Så då gjorde jag dessa. Dessa har skickats ut till Malmö Stad.

Magnus Häglund och Anders Westerberg

En på ett betecknande sätt samtidigt smärtsam och komisk sida ur Hjärteblod

I del två av min serie "Svenska serietecknare som kommit lite i skymundan" (första delen finns här) vill jag presentera Magnus Häglund, skapare av det lyhört realistiska albumet Vill någon väl, och Anders Westerberg som ligger bakom den fullkomligt geniala Hjärteblod.

Det finns flera likheter mellan dessa två herrar. De har båda gett ut ett seriealbum var. Bägge albumen har fått väldigt bra kritik och väldigt lite medieuppmärksamhet. (Även om Hjärteblod förmodligen fick lite reklam då den blev Urhundenbelönad 1998 - Vill någon väl nominerades 1999 men vann inte.) Båda albumen berättar känsligt om mänskliga relationer och är samtidigt väldigt komplext uppbyggda.

Vill någon väl handlar om Martin, en arbetslös tjugo-nånting man som lever ett lugnt liv med sitt kompisgäng på, antar jag, Gotland. Han har just ärvt en del pengar från sin döda farfar och har därför inte speciellt bråttom med att hitta ett jobb. Seriens stillsamma handling bärs av den väldigt trovärdiga dialogen och personteckningen och de genomarbetade blyertsteckningarna. Slutet är öppet, gåtfullt och väldigt oväntat.

Hjärteblod handlar om copywritern P.H. Noll som när författardrömmar men ständigt refuseras. En dag får han vykort från Luciform, som visar sig vara Djävulens entreprenadbyrå. Lucifer hjälper honom att nå framgång, men i gengäld lever förstås hans själ farligt - således en variant på det klassiska Faust-temat. Paul träffar ungefär samtidigt scenografen Liv från Dalarna som blir den som hindrar honom från att dras ner under ytan när succéns hjul börjar rulla på för fort och hans människoförakt ökar. Albumet är extremt välskrivet, vältecknat, spännande, smärtsamt, humoristiskt, innerligt och smart. En osvensk seriebok med ursvenska inslag, som är så genomarbetad och full av symbolik och detaljer att den växer vid varje genomläsning. I mitt tycke det bästa svenska seriealbumet, och jag tycker att det borde lanseras utomlands och filmatiseras! En tecknad film då, naturligtvis.

Westerberg arbetar till vardags med illustration på Stockholm Illustration. Häglund arbetar med grafisk design på byrån Houdini och är en av redaktörerna på den populära film- och TV-bloggen Weird Science, vars grafiska profil han också ligger bakom.
De är förhållandevis unga båda två, så man kan ju alltid hoppas att deras bibliografi ännu inte är komplett. Men, som vi vet, den här typen av seriealbum betalar inte hyran...


Ur Vill någon väl

SEX

Oh! Jag kom just på en sak: hädanefter ska jag nog publicera mina recensioner här som vanlig text, så fler hittar hit via Google.

Publicering: gamla och nya synder

För 2,5 år sedan tecknade jag Bamseserien "Burres bror" (manus: Olof Siverbo) som först nu publiceras i Bamses julalbum. Jag vet inte exakt varför det tog så lång tid, men jag är i alla fall nöjd med att den nu publiceras i stort format (ungefär A4) istället för det lilla serietidningsformatet. Jag är rätt nöjd med serien också, den första Bamseserie jag tuschade själv. Ni kan ju köpa albumet om ni har råd - det är hutlöst dyrt - men det går lika bra att tjuvläsa på Pressbyrån.

Just det, Hjälp nr 5 där jag medverkar ska vara ute nu också, men jag har inte sett den själv.